Dags att skärpa sig.

I morgon är det måndag! Då måste jag ta tag i mig själv. Jag kan inte sitta här och deppa över någon.
Men jag tror ändå att det bästa är att jag får skriva av mig lite.
Du kanske tycker att det var tidigt för mig att älska. Men det gjorde jag, gör jag. Jag älskar honom, för den underbara person han är. Och man kan inte tvinga någon till något. Och därför tog det slut.
Han har lärt mig mycket under dessa månader och jag är glad över det. Jag är också glad för att han har gett mig möjlighet att lära känna människor som jag inte ens skulle veta existerade. Som Denise och Macke. Vilket underbart par! Och Rickard och Sebbe. Vilka killar. Tack för allt, även om vi inte hann träffas så mycket =) Och tack för att jag fick chans att lära känna nästa hela familjen Granström. De enda jag inte hann träffa var din brors familj.

Usch, nu sitter jag här och bölar. Ej okej. Jag ville bara säga det här. Och det är nog lättast att säga det här. För det är svårt att säga det till dig, när du verkar ha det så bra. Då vill jag inte komma med mitt deppiga inlägg.

Det kommer säkert komma fler sådana här inlägg, förhoppningsvis inte. För även om jag vill så har jag svårt att släppa taget om sånt som hänt.

Pelle, du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Och snart. När såret inte är lika färskt så vet jag att vi kommer att bli bra vänner.