Tiden är kommen.

För att lägga sig. Imorrn bär det av ner till Skööövdeä!
Faster fyller 40 och det måste ju firas.
Jag hoppas att jag är frisk imorrn bara.
Nu blir det att häva i sig två alvedon och sen hoppa i säng.

/Caroline

En tyst demonstration?

Inte visste jag att det skulle vara det idag. Alltså, jag visste ju att det skulle vara en demonstration, men tyst? Vad fan. Dock förklarades detta med att det var så många olika viljor inblandade i, i vad man skulle och inte skulle skrika, att man inte kunde enas. Då blev det en tyst demonstration istället. Och visst, det är ju bra, något som alla kunde enas om. Men det är synd att man inte fick skrika något. Det hade ju jag sett fram emot.





Här ovan har ni min vän Maja's tal.
Det är tjejer som henne som gör att man orkar när det är jobbigt, som man kan skratta med när man är glad och som man kan prata med om vad som helst.
Detta tal är kort men jäkligt bra! Jag fick läsa det innan och såg då henne framför det när jag läste det för mig själv, men det var ännu bättre i verkligheten.
(Kvaliteten är inte den bästa. Men ni överlever)

Inom en snar framtid kommer också bilder från dagen, och också bilderna från Bommers att dyka upp.

/Caroline

Vi måste slås för socialismen!

Och tydligen måste vi ignorera våra egna sjuka kroppar för att kunna slås för socialismen.

Idag är det stora demonstrationer runt om i landet, världen. Och jag har ont i halsen. Ej okej. Men tro mig, jag kommer höras starkast ändå.
För mig är detta viktigt.
Det är helt sjuk hur ett folk kan komma till ett land och bara ta det som sitt eget, utan att bry sig om de människor som faktiskt bodde där från början.
Och sen när jag får höra att det också är Palestinas fel, ja då blir jag arg. Allt Palestina gör är att försvara sig. De har inte gått in och försökt ta någons land. De har försökt försvara sitt eget.

Och "Faster Pii" det är klart att jag måste tänka på alla de tusen saker jag lärt mig på Bommers, och det gör jag också. Men just när jag skrev det förra inlägget var man så himla trött att det knappt gick. Men nu är jag back in the game och redo att stå på barrikaden.
En dag ska jag förändra någon här i världen. Jag bara vet det!

Yes, jag är pepp. Nu måste jag fixa lite och sen dra ner till stan för att möta upp massa SSUare. Om alla kommer som sagt att de ska komma, ja då är jag riktigt stolt!

/Caroline